Etiketter
2008 var året då jag blev pappa. Det var även sista chansen inom att avverka ett par ”att göra” punkter som jag inte trodde att jag skulle få chans till inom en överskådlig framtid. Bland annat att springa ett maraton. För att skapa lite synergi i det hela anmälde jag mig till Marathon du Medoc – vad kan väl vara bättre än att springa OCH dricka vin?
För er som inte känner till det så är Marathon du Medoc Bordeauxs eget Marathon och går igenom vingårdarna på den västra stranden av Bordeaux. Här får man dricka vin vid vätskedepåerna, och ost ifall man skulle vara hungrig. Helst så ska man vara utklädd – ju jobbigare utklädnad desto bättre. Det kanske inte behöver nämnas att detta inte är ett lopp där folk presterar sina allra bästa tider.
Nåväl, träningen gick bra fram till ungefär en månad innan loppet skulle gå, då jag fick en envist inflammerad häl att kämpa mot. Det blev tyvärr så att jag fick ställa in loppet. Hälen behövde tid på sig att bli bättre, och även om jag kunde stå ut med smärtan i ett par kilometer så kunde ju hälen gå sönder. Vilket är dåligt. Resan var däremot redan bokad, och jag och U blev så illa tvungna att åka. Men det behöver ju inte vara så dåligt – Det är ju aldrig fel att resa i vindistrikt, och Bordeaux är verkligen inget undantag. Det skulle visa sig att vi hade ett antal faktorer som jobbade emot oss för att vi verkligen skulle kunna uppskatta vinaspekten av resan. Till en början så var U en aning gravid, så allt vin och ostintag var ju uteslutet för hennes del. Dessutom så hade foglossningarna gjort sig påminda, så de avslappnande promenaderna mellan Chateau:erna blev med ens ganska reducerade. Sedan var det ju inte så kul att befinna sig mitt bland alla Maraton-jippon utan att kunna känna sig delaktig.
Vi åkte iallafall till Pauillac (där start och mål fanns) dagen för loppet, och satt vid flodbanken på en liten sunkig bistro. Som tur är så har även de sunkigaste bistron i Bordeaux sagolik Moule Marine med vit Bordeaux vilket vi njöt av. Bredvid oss satt ett Japanskt par som redan vid lunchtid var fantastiskt förfriskade. De beställde in flaska på flaska av Bordeaux, och vad vi kunde förstå av tonfallet så föll vinerna dem i smaken – vissa mer än andra. Eftersom de efter ett par flaskor var ganska högljudda lyckades vi snart få klart för oss vilket vin de gillade bäst. Det var en flaska Chateau Haut-Marbuzet, från St Estephe. Eftersom vi i det läget inte kunde hålla jämna steg med Japanerna (särskilt inte U) så köpte vi med oss en flaska hem för att se ifall vi skulle vara lika begeistrade.
Det skulle visa sig att så inte var fallet. Det är möjligt att vi i en annan situation eller tid hade blivit helt förförda av detta vin- För det var absolut inte dåligt. Välintegrerat, aromatiskt, med balanserade syror passade det alldeles utmärkt till lammsidan vi hade vigt till ändamålet. Däremot så fanns ingen charm, ingen personlighet som vi blivit så bortskämda med i andra viner. Det kan vara så att vi kommer att återvända till den här typen av viner och uppskatta någon aspekt av dem som vi inte inser i nuläget, men för tillfället låter jag dem ligga. Det får bli en flaska Brouilly från Georges Descombes istället denna helg. Det vet vi att vi uppskattar.
Butelj och Flaska 